Entreprenadåret 2023 i domstolarna
Entreprenadåret 2023 är över med en del nya och intressanta avgöranden i bagaget. Advokaterna Madelene Andersson och Sophie Hellman sammanfattar några av de viktigaste avgörandena från det gångna året.
Bomljud och otillräcklig vidhäftning av kakelplattor i badrum inte väsentligt fel
Hovrätten för västra Sverige, dom den 10 februari 2023, mål nr T 6794-21
Beställaren och entreprenören hade ingått avtal med ABT 94 som avtalsvillkor. Efter garantitidens utgång reklamerades fel avseende otillräcklig och avsaknad av vidhäftning på kakelplattor i badrum, vilket framförallt visade sig genom bomljud. Parterna hade inte avtalat om tillämpbar standard på utförandet och inte avtalat något särskilt vad gäller grad av vidhäftning. Beställaren hade via sakkunnig gjort ingrepp i fyra badrum med påvisade bomljud, där det kunde konstateras att vidhäftning mellan kakelplatta och fästmassa helt saknades. Det gjordes dock gällande att 26 badrum var behäftade med fel. Beställaren begärde ersättning för avhjälpandekostnaden. Entreprenören åberopade ett flertal bestridandegrunder.
Hovrätten konstaterade att avsaknad av vidhäftning utgör ett fel, men att otillräcklig vidhäftning inte utgör fel då parterna inte avtalat om vidhäftningsgrad. Då några generella slutsatser inte kunde dras vad gäller samtliga bomljud utifrån de begränsade förstörande ingreppen bedömdes felet inte vara väsentligt sett till omfattning och kostnad för avhjälpande. Det var inte heller visat att kakelplattor lossnat eller att bakomliggande tätskikt skadats. Felet därmed inte heller väsentligt utifrån risk för skador på grund av fel. Även faktumet att felen ännu inte avhjälpts talade emot väsentlighet. Beställaren fick därmed inte rätt till någon ersättning.
Rättsfallet belyser vikten av att branschregler och/eller standarder måste anges i kontraktshandlingarna för att gälla för entreprenaden och att indikationer om felorsak inte är tillräckligt för att styrka fel. Det framgår också att stor vikt läggs vid förväntade konsekvenser av felet.
För att undvika problematiken med väsentlighets- och vårdslöshetsrekvisitet så kan parterna avtala om hur bedömningen ska göras, t.ex. genom att ange att viss avhjälpandekostnad medför att felet ska anses väsentligt. Det förekommer också att parterna avtalar bort både väsentlighets- och vårdslöshetsrekvisitet.
Ansvar för skada som orsakats tredje man
Svea hovrätt, dom den 5 april 2023, mål nr T 13155-20
Enligt avtal om utförandeentreprenad, med AB 04 som grund, skulle entreprenören utföra ombyggnad och renovering av bergrum i Skansenberget på Djurgården. I målet gjorde beställaren gällande att entreprenören hade orsakat skada vid utförandet av entreprenaden. Beställarens hyresgäst hade nämligen tvingats sanera de föremål man förvarande i angränsande bergrum till den utförda entreprenaden. I första hand gjorde beställaren gällande att entreprenören skulle ansvara för den skadeståndsskyldighet som förelåg mot tredje man till följd av entreprenaden enligt bestämmelsen i kap. 5 § 13 AB 04.
Hovrätten uttalade i denna del att vid avsaknad av gemensam partsavsikt i fråga om hur begreppet ”tredje man” ska tolkas, ska beställarens hyresgäst vara att bedöma som tredje man på det sätt som avses i bestämmelsen. I allmänt juridiskt språkbruk avses nämligen med tredje man var och en som inte är part i det aktuella avtalet. Denna bedömning gör hovrätten trots att BKK:s uttalade åsikt är att bestämmelsen inte ska omfatta skadeståndskrav mot beställaren som har sin grund i dennes avtalsförhållande med t.ex. en hyresgäst.
Enligt hovrätten krävs inte att betalningsskyldigheten är fastställd och fullgjord – dock konkretiserad på så vis att det finns ett framställt ersättningskrav mot beställaren. Enligt kap. 5 § 13 första och andra stycket följer att entreprenören övertar beställarens ansvar för tredjemansskada om han inte kan visa att han inte rimligen kunnat förebygga eller begränsa skadan. Hovrätten konstaterar att när beställaren hävdar att denne blivit skadeståndsskyldig mot tredje man, pga. han inte förmått exculpera sig, ställs höga krav på beställarens bevisning om att så varit fallet. På så vis undviker man att beställaren, i stället för att försöka undvika ansvar, för det vidare till entreprenören. I målet lyckades beställaren inte visa varför man hade tagit på sig ansvaret för hyresgästens saneringskostnad.
I andra hand gjorde beställaren gällande att det förelåg fel i entreprenaden och att entreprenören skulle anses skadeståndsskyldig enligt kap. 5 § 11 AB 04. Hovrätten gjorde sammantaget bedömningen att beställaren inte hade förmått visa att entreprenören avvikit från vad som föreskrivits i kontraktshandlingarna eller att det varit fel i entreprenadarbetena. Beställaren hade inte heller visat att entreprenören avvikit från kravet på fackmässighet eller agerat vårdslöst.
Sammanfattningsvis belyser rättsfallet att beställaren måste kunna visa på ett konkretiserat skadeståndskrav för att regressvis föra det vidare till entreprenören. Vidare ska beställaren också kunna visa att han inte förmått undgå betalningsskyldigheten. Om parterna är av olika uppfattning om hur tredjemansbegreppet i kap. 5 § 13 ska tolkas är det en god idé att klargöra detta i entreprenadkontraktet.
Ingen avhjälpandeskyldighet när fel inte har någon större praktisk betydelse
Svea hovrätt, dom den 14 april 2023, mål nr 3945-22
Beställaren och entreprenören hade ingått avtal avseende bland annat nya kulvertledningar. Avtalad metod för fogning av rörskarvar var lödning. Entreprenören hade istället sammanfogat rören med presskoppling. Entreprenören begärde i målet ersättning för del av kontraktssumman och ÄTA-arbete. Beställaren gjorde gällande motfordran avseende avhjälpandekostnad för fel och förseningsvite.
Hovrätten konstaterade att metoderna med lödning och presskoppling var likvärdiga vad gäller funktion och livslängd. I nästa steg prövades därmed huruvida det var oskäligt att avhjälpa fel. Eftersom felet inte hade någon större praktisk betydelse och avhjälpandekostnaden bedömdes relativt hög ansåg hovrätten att det inte var skäligt att avhjälpa fel. Det beaktades också att lödning på plats kunde medföra ökad brandrisk. Då beställaren inte kunde visa att felet medförde en värdepåverkan eller att entreprenören gjort en besparing genom metoden så utgick inte heller något värdeminskningsavdrag. I den delen beaktades att entreprenören köpt in en pressmaskin för det aktuella arbetet.
Beställarens motfordran avseende förseningsvite godtogs dock av hovrätten.
Rättsfallet är intressant då hovrätten konstaterar fel men tydligt beaktar vilken praktisk påverkan felet faktiskt får i frågorna om avhjälpandeskyldighet och värdeminskningsavdrag. Små praktiska skillnader talar emot felavhjälpande och sätts även i relation till kostnaderna för felavhjälpande. Att entreprenören på sätt och vis får tillgodogöra sig ett (som det får förstås) stadigvarande inköp till verksamheten (pressmaskinen) vid bedömningen av eventuell besparing som entreprenören gjort med den felaktiga metoden är också ett intressant ställningstagande.
Hela entreprenaden behöver inte vara godkänd för att preskriptionsfristen ska börja löpa
Svea hovrätt, dom den 21 juni 2023, mål nr T 5717-21
Beställaren och entreprenören hade ingått avtal om löpande gatuunderhåll och markarbeten med AB 04 som grund. Entreprenören ansökte om stämning mot beställaren och yrkade ersättning för arbete. Beställaren ansökte i sin tur om genstämning och yrkade ersättning för förseningsviten då entreprenören vid ett stort antal tillfällen hade överskridit den åtgärdstid som följde av kontraktet. Entreprenören invände att viteskraven var för sent framställda. Genom mellandom prövades frågan om ersättningsanspråken avseende förseningsviten var preskriberade.
Enligt entreprenören hade parterna alltsedan kontraktstidens start använt den s.k. Driftportalen för godkännande av de löpande underhållsarbetena. Entreprenören menade att preskriptionsfristen på tre månader, som följer av kap. 5 § 3 tredje stycket AB 04, började löpa från det att beställaren markerade respektive ärende som ”Godkänd för fakturering” i Driftportalen. Beställaren menade å sin sida att bestämmelsen innebär att tremånadersfristen börjar löpa först sedan hela entreprenaden godkänts.
Hovrätten kunde konstatera att ordalydelsen inte gav stöd för beställarens tolkning att godkännandet måste avses samtliga kontraktsarbeten för att preskriptionstiden ska börja löpa. Med ”entreprenaden” avses enligt begreppsbestämningarna i AB 04: ”kontraktsarbeten jämte förekommande ÄTA-arbeten”. Innebörden är därmed att preskriptionsfristen kan börja löpa vid vilket godkännande som helst av enskilda entreprenadarbeten.
Hovrätten kunde vidare konstatera att parterna genom sitt agerande hade ändrat avtalet i fråga om hur arbetena skulle godkännas. I AF-delen angavs att förseningsviten skulle beräknas med utgångspunkt då enskilt ärende skulle vara avslutat och därtill hade det inte gjorts någon årlig slutbesiktning som kontraktet föreskrev. Det hade således funnits en gemensam partsavsikt att arbetena skulle godkännas i Driftportalen och anses slutbesiktigade i och med godkännandet.
Eftersom beställaren inte hade visat att några tydliga skriftliga krav på förseningsvite hade framställts vid ombudsmöten eller brevledes som beställaren påstod, utan först genom delgivning av svaromålet, skulle viteskraven för de arbeten som godkändes mer än tre månader före delgivandet vara preskriberade.
Genom domen tydliggörs två saker: att framföra att ”viteskrav kan komma att framställas” eller att ”sammanställning pågår” är inte tillräckligt för att bryta preskriptionsfristen i kap 5. § 3 tredje stycket AB 04. Viteskrav måste framställas tydligt och skriftligt. Vidare bör man ha i åtanke att beroende på vad som avtalats – och hur parterna agerat – kan preskriptionsfristen för specifika arbeten börja löpa trots att hela entreprenaden inte är godkänd.
Elektronisk personalliggare ska utges till beställaren efter editionsyrkande i entreprenadtvist
Högsta domstolen, beslut den 29 december 2023, mål nr Ö 1750-20
Inom ramen för en tingsrättsprocess mellan beställare och entreprenör så råder tvist om omfattningen av entreprenörens arbete. För att motbevisa att entreprenören arbetat de dagar och tider som görs gällande framställde beställaren ett editionsyrkande mot bolaget som hanterat personalliggaren. Entreprenören bestred editionsyrkandet med hänvisning till de registrerades intresse av personlig integritet. Tingsrätten beslutade att personalliggaren skulle företes i omaskerad form och hovrätten fastställde beslutet. Frågan avgjordes sedan i Högsta domstolen, som inför beslutet inhämtade ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
Högsta domstolen beslutade att personalliggaren skulle företes men med maskering av personnummer eller motsvarande utländska identifikationsnummer. Rätten till en rättvis rättegång och ett effektivt domstolsskydd innebär, enligt Högsta domstolen, att part måste kunna få tillgång till handlingar för att bevisa sin talan. Beställaren hade därmed ett skyddsvärt intresse av att få tillgång till personalliggaren. Vid bedömningen beaktades att det inte rörde sig om särskilt integritetskänsliga uppgifter.
Beslutet är mycket intressant för både parter och ombud i entreprenadrättsliga tvister. Vid arbete på löpande räkning uppstår ofta tvistefrågor om just omfattningen av påstådd nedlagd tid och genom Högsta domstolens beslut utökas beställarens möjlighet att kontrollera entreprenörens uppgifter. I Svea hovrätts avgörande ”Nybropalatset” (dom den 10 mars 2016, mål nr T 10408-14) konstaterades att beställaren måste framföra konkreta invändningar för att entreprenörens tidsredovisning inte ska ligga till grund för bedömningen av nedlagd tid, om underlaget är omfattande och framstår som komplett. Framgent kan man därmed tänka sig att de elektroniska personalliggarna kommer att användas såsom grund för konkreta invändningar från beställarsidan.
Såväl nya som gamla avgöranden visar att entreprenaddjungeln kan vara snårig. Fylgia Entreprenad bistår gärna med expertis i alla projektets faser – från avtalstecknande och avtalsgranskning till projektstöttning och tvistelösning. Har du några funderingar i kommande, pågående eller avslutade projekt? Kontakta oss så hjälper vi till.
Madelene Andersson
Advokat / Partner
Mob: +46 (0)72 858 51 66
E-post
Sophie Hellman
Advokat / Senior Associate
Mob: +46(0)73 151 51 34
E-post