Kulturrådet har inte rätt till återbetalning av krisstöd
Stockholms tingsrätt fastställer att ett konstgalleri som tagit emot krisstöd under pandemin och som senare visat sig ha gått med vinst inte är återbetalningsskyldigt.
– Skulle man granska samtliga återkravsärenden närmare tror jag att Kulturrådet skulle ha rätt till återbetalning i en bråkdel av dessa, säger advokat Mikael Ericson.
Under pandemin betalade Statens kulturråd sammanlagt ut cirka en miljard kronor i krisstöd till omkring 3 500 kulturutövare. Myndigheten har senare genomfört kontroller och framställt återbetalningskrav mot en rad aktörer som visat sig ha gått med vinst.
En av dessa är Wetterling Gallery i Stockholm, som förelagts att återbetala drygt 1,5 av de cirka 2,2 miljoner kronor företaget tagit emot. Stockholms tingsrätt går nu på galleriets linje och fastställer att staten inte har rätt till återbetalning.
Kulturrådets villkor ogiltigförklaras
Myndigheten hänvisar till att det i en villkorsbilaga anges att mottagare som gör omotiverade vinster kan bli återbetalningsskyldiga. Galleriet har invänt att det är stödförordningen – inte villkorsbilagan – som lagts till grund för myndighetens ursprungliga beslut.
Stockholms tingsrätt konstaterar att en myndighet inte kan ställa upp egna villkor för stöd som är strängare än författning. Domstolen bedömer att den villkorsbilaga Kulturrådet hänvisat till är mer långtgående än stödförordningen och uttalar att den inte utgör en självständig rättslig grund för återbetalningsskyldighet.
– Kulturrådet har lagt väldigt mycket vikt vid sin villkorsbilaga. Man säger ungefär att det inte spelar någon roll vad som står i lagstiftningen, eller om den kulturutövare som fått stöd varit i ond eller god tro. Mottagaren är skyldig att återbetala så fort denne fått en vinst eftersom detta står i villkorsbilagan. Detta har tingsrätten nu sagt är fel, säger advokat Mikael Ericson.
– Enligt tingsrätten ska man i stället titta på om mottagaren när denne sökte stödet rimligen hade kunnat förutse att denne skulle få en vinst i framtiden, sett till hela det räkenskapsår då pengarna mottogs. Detta ska Kulturrådet alltså bevisa, en uppgift som bör vara oerhört svår.
Galleriet har gjort gällande att Kulturrådet lagt fel räkenskapsår till grund för bedömningen. Enligt bolaget, som haft brutet räkenskapsår, uppgick vinsten till cirka 77 000 kronor under den för bedömningen relevanta perioden.
Tingsrätten konstaterar att stödförordningen saknar föreskrifter om vad som avses med vinst, och att årsredovisningslagen, ÅRL, ska tillämpas. ”Vinst” ska inte förstås som vinst efter rörelseresultat utan som vinst efter årets resultat beräknat i enlighet med ÅRL. Eftersom ÅRL tillåter brutet räkenskapsår ska det räkenskapsår galleriet hänvisat till läggas till grund för bedömningen.
När utbetalningen gjordes återstod cirka två månader av det aktuella räkenskapsåret. Mot den bakgrunden, och det förhållandet att vinsten om knappt 80 000 kr varit blygsam i förhållande till stödet om 2,2 miljoner kronor, bedömer domstolen att företaget inte skäligen bort inse att stödet betalats ut felaktigt.
Domstolen fastställer därmed att staten inte har rätt till återbetalning.
Mikael Ericson rekommenderar andra kulturutövare att ifrågasätta återkrav:
– Av de fem kulturutövare jag arbetat med som fått återkrav har Kulturrådet frivilligt släppt alla krav mot två. I ett av fallen har tingsrätten nu fastställt att Kulturrådet inte haft rätt till några krav. Och övriga två ligger fortfarande i domstol för prövning, säger Ericson.
– Ingen av dem har hittills behövt betala en krona till Kulturrådet. Det säger mig att det finns all anledning att bråka om detta, om det är så att man fått återkrav. Och har man redan betalat finns all anledning att titta närmare på om man verkligen hade behövt betala, och om man nu kan kräva pengarna tillbaka.
Vad har Kulturrådets hantering av återkraven inneburit för kulturbranschen?
– Syftet med stöden var att rädda branschen som gick på knäna efter alla restriktioner i samband med Covid-19. Effekten blev i många fall den motsatta. Flera år efter att stöden betalats ut och redan använts började Kulturrådet alltså återkräva dem i stor skala, till synes helt utan att ens själva ha funderat närmare över vilka rättsliga grunder som funnits för detta. Man agerade lite som om pengarna var Kulturrådets egna, som man delat ut för att vara lite schysst, säger Ericson.
– Ur ett rättssäkerhetsperspektiv har hanteringen varit horribel. Skulle man granska samtliga återkravsärenden närmare tror jag att Kulturrådet skulle få rätt i en bråkdel av dessa.